Eva Carlsson

Namn: Eva Carlsson. Stor spelare nummer 25.


Klubb: La boule dÓr, Malmö


När och vad fick dig att börja spela boule: 
Min mor behövde en reserv till sitt korplag, så jag hoppade in och spelade några matcher, tror det var 1990. Jag spelade volleyboll div.1, men hade tvingats sluta på den nivån p.g.a. en axelskada. Boulerörelsen var annorlunda och axeln stod pall. Stadsparken i Lund blev snart ”mitt andra hem” med boulespel var och varannan kväll.

Sveriges bästa spelare genom tiderna enligt Eva: 

Oj, vad svårt! Inget jag direkt har funderat på.  Får jag bara säga en, så säger jag Anders Larsson. 

Bästa bouleminne: 

Jag förväntas kanske säga mitt VM-silver i skytte i Kanada 2002, men, nej, faktiskt är mitt bästa bouleminne när jag mötte och slog Dick Nilsson i kvartsfinal i öppen singel 1996 i Borås. Jag var i mitt livs bästa skytteform den sommaren, långt bättre än när jag tog mitt VM-silver. Mitt självförtroende var på topp och jag var full av revanschlust efter att ha fått nöta bänken på VM i Björneborg tidigare den sommaren. Minns att jag tog några skalper på vägen till kvarten. När jag kom till banan för att möta Dick satt det fullt med publik runt om. Då hörde jag någon säga: -Va, en tjej?   Vem är hon?  Har hon kommit så långt med läggspel, eller? Sen gick jag in, och som jag minns det, bankade Dick av banan. Jag var i någon form av bouletrans och kloten gick precis som jag ville. Jag gick vidare till semi och det började gå upp för mig vad jag höll på med. Nerverna satte in. Björne blev min överman i semifinalen och sedan förlorade jag mot Bengt Månsson i match om tredjepriset. I alla fall en häftig upplevelse. Det var mitt femte SM och jag hade ju inte spelat boule i så många år.

Du och din man, Fredrik Svensson, ser man allt oftare på boulebanorna igen. Ny satsning på gång: Nej, absolut ingen satsning, men det är kul att spela lite då och då. Hade gärna tävlat mer, men tycker att det finns alltför få tävlingar för oss som inte uppnått veteranålder.

Meriter: Oj, hjälp! Jag har dålig koll, och alla priser finns på vinden. Jag har ett VM-silver, ett gäng SM-guld, några NM-guld och ett antal DM-guld. Fick pris för årets bouleprestation 2003.

 Du verkar cool lugn när du spelar. Är du det också: Nja, både och. Utanpå verkar det kanske så, men jag kan bli ganska nervös, i alla fall nu när jag är så otränad. Förr, när jag tränade mycket och spelade tävlingar mer eller mindre varje helg fanns inte så mycket nerver. I vissa sammanhang dök den förhatliga prestationsångesten upp, men med träning, både fysiskt och mentalt, gick den att någorlunda få bukt med. Sedan jag började spela lite smått igen, men inte träna mer än högst en gång i veckan, har gummiarmen gett sig till känna vid de mest olämpliga tillfällen. Träning är bästa receptet, men motivationen finns där inte riktigt att stå och nöta som förr. Kan tänka mig att punktträna inför vissa tävlingar, typ seriespel.

Jag om Eva: 

Jag har aldrig haft nöjet att spela ihop med Eva. Men mött henne väldigt många gånger. Och det är alltid tuffa men trevliga matcher.

”Eva är en av de absolut bästa tjejerna svensk boule producerat. Hade det gått hade jag velat se Eva ihop med Jessica Johansson och Christel Eriksson, när alla var på sin topp, i ett VM. Det laget hade nog fått både Thailand, Spanien och Frankrike på fall!” /39